År 2017 visade sig bli ett år där svenskarna överträffade sig själva när det kommer att ge pengar i välgörande syften. Detta kan bland annat bero på att det har blivit lätt att donera till välgörenhet tack vare bland annat Swish, där man på ett snabbt och enkelt sätt kan ge pengar via mobilen.

Den första välgörenhetsorganisationen i Sverige som insåg värdet med denna betaltjänst var Frälsningsarmén som redan år 2014 skaffade sig Swish. Sedan dess har även denna organisation sett en markant uppgång och den allra bästa månaden blev december då folk över lag lägger många slantar på julklappar och godis. Detta är ofta en tid då många får lite skuldkänslor för allt sitt shoppande; julhysterin är större än någonsin och har länge varit Sveriges mest kommersiella högtid då det inte bara skall handlas julklappar utan även mat och dryck, julgran och dekorationer liksom kläder och utrustning till jultomtar. Därför är det förståeligt att svenska donerar extra vid just denna tid på året och är något som verkligen bör uppmuntras.

Enligt en artikel i Aftonbladet bör man dock se upp lite för vilka avgifter som Swishandet innebär. Flera banker tar betalt för denna service, bland annat Sparbankerna, Handelsbanken och Swedbank medan organisationer som Rädda barnen och Läkare utan gränser är avgiftsfria om man donerar till dem med Swish. Nu när det är så lätt att donera så är det många som agerar impulsivt och då det kan vara svårt för den egna plånboken så är det åtminstone mycket positivt för många välgörenhetsorganisationer.

Precis som det finns en stor välgörenhetsförening för människor i nöd som heter Läkare utan gränser finns det också en motsvarande version för djur som heter Veterinärer utan gränser där man på ett opartiskt vis gör vad man kan för att hjälpa djur i nöd. Organisationen bildades år 2010 och fokuserar på både djur och människor, ofta i symbios med varandra.

Tanken bakom denna organisation är att det alltid skall finns vård att tillgå åt djur runtom i världen men man sysslar även med att ta hand om människor genom att bland annat resa till konfliktområden för att på ett opartiskt sätt hjälpa dem och deras djur. Man anlitar också arbetslösa och fattiga människor att hjälpa till med djurarbetet, till exempel att bygga kliniker eller att fånga in djur som måste få vård.

Bland de främsta uppgifterna som man sysslar med är vaccination och kastration. Om man ser till att djur som hundar och katter inte förökar sig slipper man många framtida problem och genom att hålla dem friska kan man motarbeta svåra sjukdomar som rabies och kalasarviruset. Allt man gör handlar om långsiktig hjälp som djur kan främjas av för en lång framtid.

Året var 1971 och platsen var Paris, Frankrike. En grupp människor som arbetade inom sjukvård och journalistik hade fått nog av hur politiska konflikter påverkade människors liv och hälsa och bestämde så att bilda en egen organisation som skulle vara helt fristående och opolitisk. Eftersom de flesta i gruppen var läkare kallade man den Läkare utan gränser eller Médecins Sans Frontières (MSF) på franska.

Enligt denna hjälporganisation handlar allt om patienten och inget om var han eller hon står politiskt och religiöst och det enda uppdraget man har är att hela människor från olyckor och sjukdomar som har framkallats av krig, svält eller naturkatastrofer. Organisationen är dock inte tyst utan ser som sin uppgift att belysa krissituationer där människoliv har hamnat i riskzonen. Kända exempel på organisationens agerande är då man belyste folkmorden i Rwanda för hela världen, liksom och varna omvärlden under ebola-krisen, då man snabbt kom på plats för att hjälpa dem som insjuknat.

Över tre fjärdedelar av organisationens finanser kommer ifrån privata donationer och man finns idag i 24 länder. Man kan stödja dem genom att donera pengar liksom att arbeta som volontär och om man köper lotter från svenska Postkodlotteriet går en andel hit.

En av världens berömdaste välgörenhetsorganisationer är Frälsningsarmén som bildades i Storbritannien år 1865. Mindre än tjugo år senare fanns den även i Sverige och blev snabbt en stark, kristen kyrka vars främsta mål alltid har varit välgörenhet av olika slag. Runtom i världen finns det över en miljon medlemmar och man driver många typer av verksamheter som kliniker och sjukhus samt soppkök. Målet är framförallt att hjälpa människor som kommit på sniskan i livet på grund av till exempel alkohol och droger, som blivit hemlösa liksom människor som av andra anledningar har svårigheter att klara sig som handikappade, föräldralösa barn och utsatta kvinnor.

För att finansiera sin hjälpverksamhet driver Frälsningsarmén bland annat second hand shoppen Myrorna som finns i många svenska städer, och man sysslar också med insamlingar från regelrätta gatuinsamlingar. Särskilt runt högtider som Jul då människor är ute och shoppar mycket, eller under rushtider vid tågstationer kan man se dess aktivister stå men en ringklocka eller en gitarr och sjunga psalmer och frälsningssånger liksom göra utrop om sin insamling. Eftersom man har en militant profil i bemärkelsen att man har hierarki och en viss militärvokabulär kallas medlemmarna för soldater och deras uniformer går också i militärstil. Man har också en tidskrift, passande kallad Stridropet, som innehåller artiklar om arméns välgörenhetsprojekt liksom artiklar som har med tro och hopp att göra.

Då Frälsningsarmén har en starkt kristen profil har den ofta kritiserats av olika motståndare och särskilt i USA har man fått en hel del kritik för sina kampanjer mot homosexualitet. Man baserar detta på Bibelcitat och när olika lagar om lika rättigheter för homosexuella kommer på tapeten kan de bli ganska så högljudda. I övrigt är det dock en relativt lugn rörelse med goda intentioner.

Runtom i världen finns det många projekt som inriktar sig på så kallad fair trade, där lokala bönder och tillverkare får sälja sina varor till rimliga priser och inte hela tiden utnyttjas hårt av regeringar och storföretag. Man satsar framförallt på kvinnor eftersom det har visat sig gett de allra bästa resultaten, då kvinnor tenderar att lägga sin vinst på familjen snarare än personliga nöjen, och Divine Chocolate är just ett sådant projekt.

Tanken bakom Divine Chocolate är att man skall hjälpa afrikanska kakaofarmare att kunna leva på sina skördar och få en rättvis inkomst för att sin möda. Organisationen som är brittisk men också har filialer i USA, arbetar för att främja dessa jordbrukare för att sedan tillverka choklad som finansierar hela idén. Det hela startade på 90-talet i Ghana då politiska skiften gjorde att lagstiftningen ändrades och lokalbor plötsligt fick rättighet att driva sina egna kakaofarmer. Detta stöddes snart av Divine Chocolate som under en tid även hade Body Shop som delägare och projektet uppmuntrades och publicerades vitt och brett i framförallt brittisk med också internationell media.

Nu skall man inte tro att detta handlar om någon slags ”tycka synd om” kampanj och att chokladen man framställer är av dålig kvalitet. Nej, här handlar det om ljuvligt god choklad förpackad i vackra och lyxiga format, allt ifrån chokladkakor till presentlådor. Man har med det fått fram ett otroligt smart och framgångsrikt koncept där alla vinner: över tusen byar samarbetar idag med Divine Chocolate och allteftersom lokalborna får inkomster kan de satsa mer på sina farmer och produktionslinjer och med det har man idag uppnått kakao av oöverträfflig kvalitet.

Det låter nästan för bra för att vara sant och alla vinner: producenten som får en bra inkomst, organisationen som kan hjälpa ännu fler, liksom konsumenten som kan njuta av sagolika chokladbitar med olika smaker. För det är just det som är grejen, man har extremt god choklad som alla bara vill ha mer av. Det handlar om vit choklad med tranbär, ren mjölkchoklad, hasselnötschoklad och underbar mörk choklad med hela 70% kakao som får det att vattnas i munnen. Man kan knappast ge bort en bättre present då man på så sätt gör alla inblandade glada, inte minst den lyckosten som får njuta av världens godaste choklad!

Det finns många olika anledningar till att det råder misär och fattigdom i världen och bland de främsta är krig och politiska konflikter. Det blossar ständigt och jämt upp nya krissituationer och de kan utlösas av maktskiften, naturkatastrofer och sociala missförhållanden och då behövs det en hjälpande hand. I Sverige finns det ett antal välgörenhetsorganisationer och en av dem är Läkarmissionen som sedan år 1956 har hjälpt människor i nöd, framförallt genom privata donationer.

När man hör namnet på denna hjälporganisation kan man tro att det handlar om läkare som också är missionärer men det är långt ifrån sanningen. Hur Läkarmissionen bildades är en historia i sig! På 1950-talet dog hustrun till Svenska Journalens förläggare Harry Lindquist och när dödsannonsen placerades i tidningen bad man att folk i stället för att skicka blommor skulle donera de motsvarade beloppen för välgörenhet till u-land. Specifikt vad det gällde berättade man inte eftersom man inte räknade med något större belopp. Sedan kom en stor överraskning. Slantarna fullkomligen strömmade in och snart satt den för tiden astronomiska summan om 70 000 kr på bankkontot. Det resulterade i att man delade upp summan på två olika projekt där man byggde hälsocentraler i Indien och Sydafrika. Med detta ledde hustruns död till en organisation som hittills kommit att rädda tiotusentals människor runt om i världen.

Läkarmissionen samarbetar bland annat med Svenska Kyrkan och man har alltid haft som mål att med sina pengar ge en grund för fattiga människor att kunna stå på. Under svältkatastrofer har man skickat matpaket som akuthjälp men annars går mycket av organisationens arbete ut på olika byggprojekt, utbildning och hjälp åt kvinnor att starta sina egna företag. Man hjälper med andra ord människor att hjälpa sig själva för bestående resultat och det glädjande är att hjälpverksamheten stöds av svenskar mer än någonsin.

Så vad händer med pengarna om man donerar till Läkarmissionen? Hälften av pengarna går till redan nämnda utbildning och entreprenörskap. Barn får gå i skolan, vuxna får lära sig hur man driver ett företag och människor i alla åldrar får specifika yrkesutbildningar. En tredjedel av pengarna går till social omsorg som bland annat innebär att man hjälper sjukhus och barnhem, att man tar hand om gatubarn och vårdar människor i slumområden. De resterande pengarna går till så kallad direkthjälp, vilket handlar om att skicka praktiska förnödenheter som mat och vatten under en svältkatastrof eller till flyktingläger.

Om man själv vill hjälpa Läkarmissionens arbete så finns det ett antal sätt att göra det på. Man kan sätta in ett engångsbelopp eller bli en regelbunden donator via post- eller bankgiro. Vill man följa grundarens exempel kan man vid dödsfall be släkt och vänner att i stället för blommor ge pengarna till stiftelsen. Man kan också ge specifika gåvor som en get till leprasjuka i Nepal eller nötkräm till svältande barn i Afrika.